Sjukskriven p.g.a utmattning, depression och PTSD.

Ibland får man kapitulera, se över sitt liv och inse att nu går det faktiskt inte längre. Nu är det tid att släppa taget om masken, sluta bita ihop och faktiskt be om hjälp. Även om det innebär att man måste ta kontakt med ett område inom vården som många skäms över att tillhöra, nämligen psykiatrin. Så även jag, på ett sätt, men inte på ett annat.

Om jag hade i ren utmattning efter ett maratonlopp kollapsat så hade ingen ifrågsatt varför jag sökt hjälp på akuten för att få hjälp med att balansera elektrolyterna, få upp vätskebalansen till en korrekt nivå och kylas ner för att sänka kroppstemperaturen. Hade jag inte gjort det och riskerat att skadas för livet så hade folk ifrågasatt mitt val och förmodligen pratat mycket bakom min rygg. ”Är hon inte riktigt klok, den där Veronica?”.

Varför skall det ifrågasättas och pratas om att jag efter ett psykiskt maratonlopp där jag faktiskt nu kollapsat söker hjälp inom öppenpsykiatrin för att få läkemedel,terapi och sjukskrivning för att kunna komma tillbaka till ett normalt liv utan att bli skadad på vägen? Borde det inte pratas positivt om det; ”Så klok hon är, Veronica, som söker hjälp för att läka och inte skadas för livet!”.

Hur kunde det bli så här? Jo, utan att lämna ut för mycket så handlar det om att ett av mina barn mår dåligt psykiskt, mitt andra barn lider av det och det sliter givetvis på mitt äktenskap. När vi nu dessutom står inför en omorganisering inom divisionen där ingen vet hur det slutar och att min man riskerar att bli av med sitt arbete, ja då ramlade jag slutligen ihop. Jag kollapsade och grät mig sönder och samman. Åt inte, sov inte. Kämpade och kämpade men nu inser jag att det inte går längre.

Två månaders sjukskrivning, terapi och medicin är vad psykiatrikern rekommenderade och så får det bli.

Jag kommer blogga ändå, så fortsätt läs! Efter snart 12 år som sjuksköterska har jag massor att berätta trots allt. Tack för att du läste, och tack för att du förhoppningsvis förstår och inte dömer.

8 comments

  1. Det är starkt att be om hjälp och det rätta att göra! De som onte vågar har svårare att komma tillbaka. Styrkekramar till hela familjen!

Skriv din kommentar