”Ny rapport: Sjuksköterskorna mest stressade.”

Idag toppar den här nyheten SVD:s första sida.

Jag läser och nickar (tyvärr) igenkännande artikeln igenom. För visst är det så. Jag har unga, nyutexaminerade barnlösa kollegor som gått ner i arbetstid för att de helt inte orkar. Jag har äldre kollegor med större barn som gjort detsamma. Själv arbetar jag 100% sedan 1 år ungefär, innan dess arbetade jag i olika grader av deltid under tiden mina barn var små. Nu med större barn och efter ett besök hos banken som visade exakt hur mycket lägre min pension kommer att bli om jag fortsatte deltid jämfört med om jag arbetade heltid så var valet lätt. Heltid var det enda valet.

Tyvärr, för barnen klarar sig bra då de är så pass stora och deras pappa har ett måndag till fredag arbete och han är ledig alla lov.
men jag skulle själv egentligen vilja arbeta cirka 90%. Om bara ekonomin, nu och i framtiden, tillät det hela.

Jag citerar vala delar ur artikeln;

– Det blir allt vanligare att man går ner i arbetstid, och det sker allt tidigare i åldrarna. Här är det jätteviktigt att man gör något omedelbart för att förbättra arbetsmiljön i stort och för att kunna locka unga, säger Pia Arndorff, vice förbundsordförande i Vårdförbundet.

I den ännu opublicerade rapporten Stressbarometern från TCO, som SvD tagit del av, bekräftas de vårdanställdas pressade situation. Nästan en fjärdedel tycker inte att de har tydliga krav som är möjliga att leva upp till. 32 procent tycker inte att de får någon uppmuntran av sin chef när arbetet känns tungt. 36 procent har legat vakna på grund av tankar som rör jobbet.

Den psykiska stressen är det som upplevs som mest jobbigt, bland de anställda inom vård och omsorg. Drygt hälften är ibland för trötta för att orka umgås med familj och vänner när de jobbat färdigt. Arbetsbelastningen var också en faktor som påverkade stressen. Nästan hälften brukar dra in på luncher eller ta med sig jobb hem.

Det krävs en rad förändringar för att förbättra den pressade situationen för sjuksköterskor, menar Vårdförbundet.

– Man måste titta på hur arbetstiderna ser ut och se till att man har rätt bemanning. Även om det är praktiskt att en sjuksköterska jobbar både kvällspasset och följande dagpass så måste man också ha personalens hälsoperspektiv med sig. Det är en hög press inom vården i dag och villkoren måste bli bättre, säger Pia Arndorff på Vårdförbundet.

En ny undersökning från Vårdförbundet bland 2622 medlemmar visar att ungefär var femte av de heltidsanställda arbetar deltid. Den vanligaste orsaken att gå ner i tid var ”för att få ihop livspusslet med barn och familj”. I åldersgruppen 30–39 år svarade 62 procent att det var orsaken, jämfört med 39 procent för hela gruppen.

Ungefär 24 procent svarade ”att jag har för tung arbetsbelastning fysiskt eller mentalt”. Bland dem som ännu inte fyllt 29 svarade 38 procent att de gick ner i tid på grund av den tunga arbetsbelastningen.

Förutom risken för arbetsbrist när de unga slås ut finns också en risk för att kvaliteten på vården påverkas.

– Den som arbetar under stress riskerar att missa saker. Det är fullt mänskligt, säger Maria Hallén, förbundsombudsman på Vårdförbundet.

Hon pekar också på den etiska stressen som uppstår hos sjuksköterskor som känner att de inte får möjlighet att lägga tid på att ta in all kunskap om patienten, trots att det ingår i yrket. Det är då det kan bli svårt att släppa tankarna på jobbet på fritiden.

– Arbetsledningen måste se till att det ges tid för reflektion. Annars riskerar vi att åsidosätta patientsäkerheten på ett mycket allvarligt sätt, säger Maria Hallén.

Här framkommer allt jag och många kollegor diskuterat så många gånger. Jag känner igen precis allt det de lyfter i artikeln.

De galna arbetstiderna, man arbetar 13.00-21.30 och dagen därpå arbetar man 06.45-15.00, hur mycket vila tror ni man får mellan två sådana turer? Ofta drömmer jag om jobbet, jag har kommit förbi stadiet då man grubblar sig till sömns utan jag drömmer istället som sagt. Ofta handlar drömmarna om att jag missat något väsentlig och att en patient far illa eller dör, men lika ofta drömmer jag att jag är på jobbet och inte får gå hem utan alla vill att jag ”bara” ska göra en sak till innan jag kan gå.

Känslan av att vara så psykiskt utmattad när man kommer hem att man nästan inte alls orkar umgås med familj och vänner är mer eller mindre ständigt närvarande. Jag kan erkänna att oftast är jag så osocial och trött att jag vägrar svara i telefon hemma.

Att vara sjuksköterska är mitt absoluta drömyrke, men att vara sjuksköterska är att vara konstant stressad och känna att man inte räcker till. Att vara sjuksköterska är att arbeta på pissdåliga tider och alla de tillfällen då de flesta andra tar för givet att de ska vara lediga. Julafton, nyår, påsk, midsommar och en vanlig helg…

Att vara sjuksköterska är att vara underbetald och överarbetad helt enkelt. Och trots detta är det fortfarande mitt drömyrke och jag kan inte se mig göra något annat. Men det är dags för oss att sätta ner foten nu och ryta till. Varningsklocka efter varningsklocka ringer men inget händer.

Sjuksköterskor, det är dags att stå upp för oss och agera!

Detta inlägg är även publicerat på mina privata blogg: VickansDagar.com

Skriv din kommentar