Att själv plötsligt vara patient och inte sjuksköterska.

Få upplevelser är så obehagliga men lärorika som att själv plötsligt tvingas bli patient. Att tvingas gå ur sin roll och att tvingas se vården ur den synvinkel de flesta ser den, ur patientens synvinkel. Att själv plötsligt känna sig maktlös, kanske ifrågasatt och vara helt beroende av någon annans välvilja. För mig är det både otroligt obehagligt och frustrerande eftersom jag är lite av ett kontrollfreak, men som sagt, samtidigt är det väldigt lärorikt.

Mina egna kontakter med vården i egenskap av att vara patient har oftast varit traumatiska och omtumlande. Jag har en svår allergi och astma vilket gjort att jag åkt ambulans ett antal gånger, legat på akutrummet och alltid varit en prio-etta vid ankomst. Jag har legat inne med oklara svåra buksmärtor, vid det vårdtillfället slutade jag att andas på grund av en allergisk reaktion mot Ketogan och låg på post-op några timmar före en akut operation. Jag har legat intuberad i respirator lite mer än ett dygn på intensiven i samband med ett astmaanfall. Alla skrämmande och omtumlande upplevelser.

Sedan har jag givetvis de vanliga, mer harmlösa kontakterna också. Besök på astma- och allergimottagningen, besök hos barnmorska och gynekolog och besök på vårdcentralen. Oskyldigt, ofarligt men frustrerande oftast och lärorikt. Jag som hatar att få vänta har fått många lektioner i det och en ökad förståelse för patienternas frustration efter timmar på akutmottagningen.

Nu senast har jag fått öva på mitt tålamod efter ett besök på lokala vårdcentralen, jag sökte på grund att misstanke om hypotyreos och någon form anemi. Läkaren lyssnade inte på mig, verkade mest irriterad över att jag hade en egen idé om vad som felades och de provsvar på de prover som togs hon lovades att höra av sig om inom några dagar har jag inte hört ett ord om. Det är en månad sedan. Detta trots att jag vet att det fanns avvikelser bland provsvaren.

4 comments

  1. Inlagd sedan igår – så trist! Har pleuravätska, blir dränage imorgon. Gruvar lite, vet att pleuran är rejält smärtkänslig. Får se till att det är en med hög kompetens som gör det – vägrar vara försökskanin.

  2. Jag är patient sedan nästan 2 år. Det som ibland är kämpigt är att jag försöker vara en ”duktig patient”. Har svårt att separera mig från min professionella roll. Min egen teori är att det ger mig en viss trygghet att vara ”Syster Patient”

Skriv din kommentar