Andrum i vardagen
Ibland kan en tupplur efter jobbet göra susen för kroppen, kanske dock inte kl 19.30 när barnen ska nattas. Trillade i fällan ikväll som jag försöker att undvika; somna i något av barnens sängar någon timme innan jag själv borde krypa till kojs för natten. Nu sitter jag istället här och är relativt pigg efter en ”powernap” på tok för sent. Dagens arbetspass har visat på en försmak av det vi kan vänta oss på arbetsplatsen i sommar. Jag försöker att inte tänka på att det ”kommer bli jobbigt”, utan utgå ifrån att tiden får utvisa vad som händer, det kan faktiskt bli en bra sommar mot oddsen. Risken är att man drabbas av missmod och vånda efter dagar som denna. Dagar när jag vill krypa ner i sängen 5 minuter efter att jag kommit hem och helst sova ett par dagar, när tankarna är på högvarv och jag knappt vet namnet på hälften av patienterna jag har vårdat under dagen. Sådana dagar kommer alltid att finnas, det ingår i jobbet, men det är inte kul när de riskerar att tillhöra majoriteten av arbetspassen.
För att orka och klara pressen och stressen har jag utövat min egen taktik. Jag ser till att få andrum efter jobbet. Istället för att göra det jag önskar; lägga mig på soffan, så ger jag mig ut på en promenad eller ett springpass i skogen. Musik i öronen och fysisk ansträngning som tar udden av den psykiska utmattningen. Låter kanske klyschigt och lite lagom hurtigt, men faktum är att det gör susen. Jag är fortfarande lika trött på kvällen, men tankarna känns lite renare och jag kan ”börja om” i hemmet, vara mig själv med min familj. Inte vara den sura mamman som bara skäller och gnäller för att hon är trött. Det blir lite som en omstart på dagen.
Just andrum i vardagen tror jag är viktigt i vårt yrke, vi behöver de små pauserna för att orka med ett ganska psykiskt krävande yrke. Glöm inte bort dig själv, vi är människor även utanför arbetet! Priset du får betala när du glömmer är på tok för hårt.
